Historia

Hasselö har sedan länge varit en central ö, med affär och skola, dit befolkningen från andra öar tagit sig för att uträtta ärenden och träffas. I början av 1900-talet bodde omkring 300 personer på Hasselö och då var Hasselö by den naturliga samlingsplatsen för hela skärgårdsområdet.

Stenåldersfynd och fasta boplatser

Den största delen av Hasselö ligger omkring tio meter över havet. På norra sidan, där markerna är uppåt 25 meter höga, låg land ovanför havsytan redan under avlägsen stenålder. Även med dåtida betydligt högre vattenstånd låg ön inte alltför långt ifrån fastlandet och kanske är det därför naturligt att en flintyxa, flintavslag och skörbränd sten från denna tid påträffats. Uppgifter visar att Hasselö och Sladö var bebodda redan under 1400-talet. Närheten till fastlandet, tillgången till generösa betesmarker och rika fiskevatten var förstås anledningen till det tidiga intresset för bosättning.

På grund av landhöjningen växte Hasselö under 1900-talet ihop med den mindre ön Sladö. Men nyligen grävde man upp det gamla sundet och återigen öppnat upp för mindre båtar och kanoter att ta sig igenom. Den fem meter långa Sundsbron gör det enkelt kan ta sig mellan öarna.

Läs mer

Gården Slågaudden

Gården Brevik

Gården Fröjda

Gården Edhompen

Djurhållning på ön

Rekreation och fritidsboende

Likt dagens trend att ge sig ut i skärgården för rekreation, kännetecknades 1800-talets andra hälft av samma värderingar. På den tiden var det enbart välbeställt folk som kunde gästa skärgården för att få njuta av den friska havsluften, salta bad och ett lättsamt socialt umgänge. I en annons publicerad i Västerviksposten i slutet av 1800-talet marknadsförs en utflykt med ångbåt från Västervik till Hasselö, där man erbjuder trevligt umgänge och förtäring. Verksamheten för hundra år sedan liknade i mångt och mycket dagens. Turisterna skulle övernatta, äta, ros till fiskegrund och visas andra sevärdheter. Man sålde segelutflykter, tvättjänster och putsade sommargästernas skor.

Vid samma tid började de första sommargästerna komma till Hasselö. Till en början hyrde de in sig hos skärgårdsbefolkningen men i början av 1900-talet såldes det första huset för att nyttjas för fritidsboende. Från 30-talet tog nybyggnationen fart. Gårdsägarna styckade av tomter och på allmänningen ovanför Hasselö Sand anlades på 70-talet ett fritidshusområde.

Från skola till vandrarhem

Förr i tiden fanns många barn på öarna i skärgården och i Folkskolans barndom, undervisades de (från 1864) med så kallad växelundervisning vid Kollberg intill Hasselö by. När makarna Johan och Josefina Andersson skänkte en bit mark ovanför Hasselö Sand till Loftahammars församling kunde man 1878 sedan äntligen bygga Hasselö skola.

I skolan undervisades barn från Hasselö och Sladö och de närliggande öarna Solidö, Smågö och Torrön. Barnen som inte bodde på ön rodde till skolan eller blev inackorderade på Hasselö. Undervisningen skedde i B3-form, vilket innebär att eleverna togs in vartannat år och att alla sex klasserna hade undervisning i en och samma skolsal. I skolsalen hade man även syslöjd och gymnastik. Träslöjdsundervisningen däremot skedde i ett större rum på övervåningen. Läraren bodde i en lägenhet i skolbyggnaden.

I takt med avfolkningen minskade antalet skolbarn och 1976 fanns bara några få elever kvar. Efter nästan hundra år blev man då tvungen att lägga ner skolan. Barnen fick istället åka båt till skolan i Loftahammar och byggnaden, som numera var i Västerviks kommuns ägo, användes för lägerskolor. I slutet av nittiotalet renoverades skolan och byggdes om till Hasselö Vandrarhem som öppnade 1998. Allt sedan starten har vandrarhemmet drivits Anneth Johansson, som är fast boende på ön.